Berättelsen om den skäggige jägaren – En jul med skäggkamp

Det är den tiden på året som de flesta kvinnor fruktar,

då männen har skäggstubb och visioner om horn i huvudet.

Han försvinner varje år till en plats dit få kvinnor vågar sig,

till en plats i skogen som inte ens regeringen känner till.

Han är täckt från topp till tå, inte en centimeter av honom är bar,

med kamouflagemönster överallt utom i håret.

Han är utsmyckad med en båge, pilar i sin pilkorg också,

ett gevär hängande på ryggen, för att göra vad riktiga jägare gör.

Hans skägg är enkelt och inte särskilt majestätiskt,

hans ansikte är rustikt och inte alls hemtrevligt.

Han är en man med visioner, men ibland trotsig.

Han är en man som tänker igenom saker och alltid är pålitlig.

Han är en gentleman bland män, utan krusiduller och spetsar,

med maskulina drag och ett skägg som ansikte.

Han sätter sig tyst i ett gömställe som han har byggt,

när han från buskarna säkert skulle ta en bock.

Med ögat mot kikarsiktet och svett på pannan

han siktade och riktade, han visste vad han skulle göra nu.

Med solen i ryggen och djuret i sikte

sköt han innan djuret hann skrämmas.

Han fällde sitt byte utan att ens blinka,

Han visste att denna trofé skulle vara i hamn på nolltid.

Nu pryder trofén hans manliga grotta med omsorg,

med gevär runt omkring och utställda överallt.

Med en brasa i spisen och ett sken runt omkring,

Sitter han i sin stol, tyst med sin hund.

Det är en berättelse om män som gör vad manliga män gör,

inte för de svagaste, utan för de få maskulina.

God jul till alla, och en skäggig natt.

Från oss alla på The Beard Struggle, god jul!